Havet och skärgården

Skärgården med sina röda granitklippor är den mest karakteristiska naturtypen för Åland.

För 7.000 år sedan var Åland några spridda öar som steg upp ur havet när inlandsisen började smälta. Landhöjningen pågår fortfarande och är ca 0,5 cm per år. För 3.000 år sedan var vattennivån cirka 17 meter högre än i dag och många av de dalgångar som nu odlas låg då under vatten.

De röda bergen av bergarten rapakivigranit är typiska för Åland - även vägarna är röda eftersom den byggts av grus och sand från bergen. På Åland förekommer även grå granitarter, bland annat i den östra delen av landskapet.

Tåliga växtarter

Skärgården runt fasta Åland består av cirka 6.500 större och mindre öar.

På de öar som ligger närmast den åländska huvudön växer ofta skog men ju längre ut mot havsbandet man kommer desto kargare blir landskapet. Träden, oftast tallar, blir lägre och växer glesare.

I den allra yttersta skärgården är öarna trädlösa. Det betyder dock inte att växtlighet saknas, i bergskrevorna hittar man tåliga växter som ljung, kråkris och hönsbär. Låga enar är vanliga och på vissa holmar växer bär som havtorn, hjortron och tistron som är vilda svarta vinbär. Gräslöken är också vanlig på skärgårdsöarna liksom kustbaldersbrå, fackelblomster och gul fetknopp.

Många sjöfåglar

Skärgården är rik på fåglar och här mellanlandar många flyttfåglar. På fyrön Lågskär, som ligger i havet söder om Mariehamn, finns en fågelstation och här observeras årligen cirka 230 olika arter.

På våren märks sjöfåglarna, bland dem ejder, svärta, vigg, småskrake och storskrake. Sjöfåglarnas häckningsrop är för många det främsta vårtecknet. Olika måsfåglar som skrattmås, gråtrut och havstrut är också vanliga på Åland liksom knölsvan. En art på kommande är skarv.

På 1960-talet var havsörnen utrotningshotad, i dag häckar den i skärgården och ses ofta segla över övärlden. Sälen, också den i farozonen på 1970-talet, trivs numera i vattnen runt Åland och enligt färska inventeringar finns det över 6.000 sälar här.