Kulturlandskapet

Människan och hennes djur har skapat det öppna kulturlandskapet med ängar och betesmarker - speciellt vackra på Åland är lövängarna.

Åland har en rik flora och den beror bland annat på den kalkrika jordmånen. Kalken har förts med inlandsisen från fasta förekomster nordväst om Åland.

Åland är också en träffpunkt mellan nord och syd, mellan öster och väster, och här möts växter från olika växtzoner.

Lövängen

Förr var lövängen ett typiskt inslag i det åländska kulturlandskapet. De lövängar som finns kvar på Åland vårdas som naturminnen.

Lövängen skapades under självhushållningens tid då det mesta som naturen gav togs till vara - trädens löv blev foder åt djuren liksom gräset som slogs. Buskar och träd blev ved och tidvis gick djur på bete på ängen. Med tiden uppstod ett ljust landskap med öppna ytor mellan strängt ansade träd.

Lövängen är rik på växter och djur och är speciellt fin på våren när marken täcks av blåsippor, vitsippor, nunneört, vårlök och svalört. Senare blommar gullvivan, som är Ålands landskapsblomma, och orkidéer som Adam och Eva.

Många småfåglar

Det rika växtlivet drar i sin tur till sig insekter av olika slag - bland annat aurorafjäril och hökblomsternätfjäril. Här trivs även småfåglar som trastar, mesar, flugsnappare, trädgårdssångare och lärka.

På lövängen hamlade man ofta träd - man högg av toppen på unga träd och därmed växte hela knippen av grenar ut på kapningsytan. På så sätt fick man mer foder åt djuren.

Träden, ofta ask och björk, fick med tiden ett typiskt utseende med grov stam och många armar. Gamla hamlade träd har ofta en ihålig stam och i dem trivs fåglar som mindre hackspett och gråspett.

Tips!

Besök gärna naturstig på Nåtö söder om Mariehamn eller Ramsholmen i Jomala. Där vårdas lövängen på gammalt sätt.