Faror i naturen

Få faror lurar i den åländska naturen men två djurarter kan vara farliga för människan - fästingen och huggormen.

Fästingar är vanliga på Åland. Fästingen är ett litet leddjur, kring en millimeter, som kan överföra sjukdomarna borrelios och TBE till människan.

Borrelios ger vanligen först upphov till en rodnad kring bettet, ofta i form av en ring. I ett senare skede kan borrelios ge olika symptom som feber, huvud- och kroppsvärk och även förlamningar.

Det är bäst om borrerlios behandlas med antibiotika redan i det första skedet för att undvika senare problem som kan bli långvariga.

Vaccin mot TBE

TBE eller fästingburen hjärninflammation orsakas av ett virus som fästingen i sin tur fått av smågnagare och sjukdomen börjar med feber och svår huvudvärk. Det finns vaccin mot TBE som alla på Åland erbjudits. På senare år har endast enstaka TBE-fall noterats, troligen som en följd av massvaccineringen.

Daglig kontroll

Det är skäl att försöka undvika fästingbett - långbyxor och långärmat är bra när man går i skog och mark och dra gärna sockorna över byxbenen. Kontrollera dagligen att ingen fästing bitit sig fast och avlägsna dem som gjort det så snabbt som möjligt. Ge akt på huden kring bettet och sök läkare vid misstänkt rodnad.

Huggormsbett

På Åland finns tre ormarter - snok, hasselsnok och huggorm.

Huggormen som i regel är gråbrun med ett svart sick-sack-mönster på ryggen är giftig. Den är rädd för människan och anfaller inte men kan hugga om man råkar stiga på den eller ta i den. Om man blivit biten ska man uppsöka sjukhuset så snabbt som möjligt och undvika att röra på den kroppsdel där bettet sitter.