De första ålänningarna

De högsta delarna av Åland började stiga upp ur havet för 10.000 år sedan och sedan dess pågår landhöjningen. Åland blir med andra lite större för varje år som går.

De första invånarna kom från öster för 7.000 år sedan. De kom till några karga öar i det vida havet och fynden av de äldsta boplatserna finns helt naturligt i trakterna kring Ålands högsta berg Orrdalsklint i Saltvik. Här har man påträffat 15 olika boplatser från en period på 3.500 år.

Det var en lång och säkert strapatsrik resa att ta sig över havet på den tiden - avståndet mellan den äldsta boplatsen på Åland och boplatser från motsvarande tid i Åboland är cirka 100 km.

Alltid nära stranden

Ålänningarna på stenåldern levde av jakt och fiske och jagade bland annat säl och sjöfågel. De bosatte sig gärna nära stranden och i skydd av en bergsbrant och bodde i hyddor som täcktes över av ris och sälskinn. Klimatet var varmare och fuktigare på den här tiden och lövträden dominerade. Gran fanns inte alls.

Efterhand som landet steg ur havet flyttades boplatserna närmare stranden och över ett större område. Stenåldersboplatser har förutom i Saltvik påträffats även i Jomala, Sund, Geta och Hammarland.

Välmående bygd

Under bronsåldern (1500-400 f Kr) var befolkningen spridd över hela huvudön, spår efter invånarna finns även i delar av skärgården och de mest synliga spåren är den tidens gravrösen. Till exempel på Kökar i Ålands sydöstra skärgård har man funnit en boplats med talrika lämningar av både keramikskärvor och djurben.

Fynd från järnåldern (400 f Kr-1000 e Kr) tyder på att Åland var en välmående bygd med goda handelskontakter med omvärlden. De mynt, som påträffats, är för det mesta av arabiskt ursprung.


Källor:

"Åländsk stenålder", skrift utgiven i Sevärt-serien