Ålänningarna och åländskan

Det finns många - ibland ganska roliga - beskrivningar i äldre litteratur om ålänningen och hans sätt att vara. Men generaliseringar är sällan rättvisa och dagens ålänningar är en blandad skara. Över en tredjedel av befolkningen är född utanför landskapet.

"Åländska bonden har gott förstånd, som ofta missbrukas till slughet, är mycket händig men mindre ihärdig" skrev prosten Frans Petter von Knorring på 1830-talet. Han var verksam i Finström.

Andra har skildrat ålänningen som gästvänlig, artig och nyfiken på omvärlden och med ett ekonomiskt sinnelag. Valdemar Nyman, också han präst i Finström men över hundra år efter von Knorring, har försökt sig på att beskriva ålänningens karaktär och han gör det mer yvigt: Ålänningen "är urberg och löväng, miniatyrsjö och horisontlöst hav i förening" enligt Nyman som också fäst sig vid det lätta i lynnet.

Enligt Nyman är ålänningen också en tusenkonstnär som misstror sakkunskap och som är mycket materiellt intresserad. "Det går inte att vara flera om de dyra maskinerna på de små jordbruken" skrev Nyman.

In- och utflyttning

Den åländska befolkningen har ökat stadigt och i dag är antalet över 28.000.

Utflyttningen har tidvis varit stor - både till Amerika och till Sverige - men Åland har även lockat nya invånare. Av dagens ålänningar har drygt en tredjedel fötts utanför Åland. Av dem som flyttat till Åland kommer de flesta från Finland med Sverige på andra plats.

På senare år har inflyttningen från länder utanför Norden ökat - 3,8 procent eller drygt 1.000 personer på Åland är födda i ett icke nordiskt land, bland dem Estland, Lettland, Rumänien och Ryssland.

ÅlandspannkakaMat och dryck

Reseberättelser från 1700- och 1800-talen visar att ålänningarna i regel bodde hyggligt och åt bra - fisk, kött, potatis, gröt och bröd var basen i vardagskosten.

Åland har för övrigt två nationalbröd - det platta hemvetet som bakas av grahammjöl och som äts både till frukost och kvällste och som tilltugg till både mat och kaffe. Sedan finns det mustiga svartbrödet som bakas av bland annat malt, sirap och rågmjöl och som passar speciellt bra till fisksoppa och fiskinläggningar.

En annan "nationalrätt" med långa anor är Ålandspannkakan - en ganska kraftig pannkaka som innehåller antingen risgryn eller mannagryn och som serveras med sylt och vispgrädde. I dag äts den mest som efterrätt eller till kaffet men förr i världen serverades ofta en bit pannkaka och en sup när gästerna anlände till ett bättre kalas.

Åländskan

Infödda ålänningars talspråk har sina egenheter och skiljer sig från den svenska som talas i Sverige och i Svenskfinland - det gäller både uttalet, satsmelodin, betoningen och bruket av vissa ord.

Språkkännare brukar säga att åländskan påminner mest om dialekter som talas i norra Uppland eller i södra Dalarna i Sverige. Ett ljud som uttalas väldigt speciellt på Åland är u-ljudet som liksom ö-ljudet kan avslöja en ålänning som försöker tala neutral högsvenska.

Ryska ord

I åländskan har en del svenska ord en annan betydelse än de har i till exempel Sverige och i åländskan används också några gamla ryska ord som levet kvar från 1800-talets första hälft då många ryska soldater var inkvarterade i åländska hem. Ett sådant ord är "durak" - ett milt skällsord för en tokstolle eller en smått oduglig person. "Tondurak" kan man säga om en person som inte ens hör skillnad på höga och låga toner.

Förr i tiden hörde man tydlig skillnad på en ålänning som växt upp i Eckerö på västra Åland och en som bodde i Brändö i Ålands nordöstra hörn. Men de genuina dialekterna har slätats ut och i dag är skillnaderna inte längre lika tydliga - åtminstone inte för ett otränat öra.

Läs mer